Jag fattar inte vad som är fel. Det bara jävlas hela tiden. Tekniken alltså. När jag skriver blir det så himla fult. Fast jag vill att det ska vara snyggt. Suck...
Tror jag går ner till Snygg-magnus på friskis och svettar av mig lite. (Ok, det där lät lite konstigare än vad det är) Sen väntar en musikalisk helg på konserthuset med röda blommor i håret. På riktigt!
Nu. Ska jag berätta! Sedan min snabba Stonebreaker ( jag vet, den hette så, det hörs ju på namnet hur snabb den var) blev snodd innan jul, har jag inte förmått mig att skaffa en ny. Pengarna och energin har liksom gått till annat, så under en alldeles för lång period har jag promenerat fram i cykelstaden nummer ett. Alltså INTE smält in i mängden. Jag har i alla fall tänkt att jag ska skaffa mig en ny, och så kom vi då på, att hemma i Friggan (friggeboden på Fagerängsvägen kallas så!) står det ju en gammal cykel. farmors gamla, som ingen använder. Lite service och sen borde den vara perfekt för en sån som mig!
Sagt och gjort. mamma var bussig och körde upp mig och min nya vän i söndags och efter lite däckbyte hos de händiga grabbarna runt hörnet kan jag nu glatt och friskt ta mig fram med en aning snabbare tempo. Förstår ni att jag är mer än nöjd?
Att den är så fin och grön gör inte saken sämre.
Nu ska jag ut... i regnet... Jag och Gröna faran... Käka lite pizza, och sen cykla hem igen
Ni vet, när den här bilen kommer och tar bort det sista som har med vintern att göra. Då är det vår!
Jag är också glad för att det är tillräckligt varmt för att ha på sig skinnjacka och converse, plus att jag idag vågade på mig mina skrynkelrumpebrallor (mammas definition).
Dessutom har jag nu fixat färdigt med min gröna, nya vän. Kommer visa lite mer om den imorgon. Tills dess får ni gissa vad det är jag menar. Men jag kan säga att våren, friheten och allt därtill var påtaglig när jag förstod att det bara var att seeeegla (som farmor brukar beskriva hur det är när man är i ett flow!)
Imorgon ska jag fara och flyga som en galning. Bäst att släcka!
Idag har det varit en sån där skön fredag. Egentligen inte så himla efterlängtad eftersom jag i princip haft fredag hela veckan. Men idag kände jag mig tillräckligt pigg för att ta på mig skinnjackan och studsa ut i det fina vädret. Sol, skinnjacka och converse kallar jag dagen för.
Som grädde på moset gick seminariet bra. Jag kunde enligt båda lärarna och opponenten vara nöjd med mitt PM! Det var en nöjd Frida som unnade sig en smoothie på tåget till Stockholm. Där gick jag lite på stan i solen innan jag åkte till GIH och satte mig och solade. Elin och Rasmus kom lite tidigare och hängde med mig. Sen var det volleyboll och fotboll men jag känner mig inte helt återställd efter en veckas sängliggande så jag åkte hem till mama och käkade tacos. Skitprogram på TV, men mysigt att prata med Annie ändå. Imorgon är det dragspel på schemat! lalala!
Det här med skönhet hörrni. När man är sjuk och inte har så mycket vettigt att ta sig för. När alla andra varit ute och fångat dagen, njutit av en glass, kanske suttit vid vattnet, sett solens ljus och låtit det smeka både kinder och armar. Ja just idag har jag legat inne och såsat. Legat inne och börjat titta på några avsnitt av Top-model Sverige (jag vet, jag är några veckor efter, av förklarliga skäl). Jag kunde inte hjälpa det. Jag blev helt fast. Jag undrar vad det är som fascinerar mig? Tjejerna? Deras utseende? Deras liv? Deras vilja att lyckas bli berömda och omtyckta? Jag vet inte. De flesta är i alla fall i samma ålder som mig själv, men så långt ifrån min verklighet man kan komma. En del tjejer verkar (så långt jag har sett, uppfattat och förstått) riktigt reko, andra inte... japp.
I alla fall insåg jag vilken jäkla rookie jag är på det här med skönhet. Beautie som man säger. Herregud alltså. Även om jag äger en mascara och använder den varje dag (annars ser jag nyförlöst ut) så är det också just det enda. Eller visst fasen, kom jag på. Jag införskaffade ett rött läppsift för ett tag sen. Ett tappert försök av många för att trolla fram nån typ av kvinnlighet. Ni kan ju bara gissa hur många gånger jag använt det.
I alla fall. Jag blev så jäkla inspirerad av tjejerna med de röda läpparna och långa benen, att jag mitt i min feberfrossa började leta fram det blodröda stiftet. Det var ju då inte igår jag senast använde det, utan det tog ett tag att leta fram. Men sen. Smeta på ba. Fan vad fint. Kanske skulle ha blivit modell ändå. hmm.
Resultatet. Ja. En febrig Frida och ett par röda läppar. Nu tror jag att jag återgår till såsandet.
Jag fick jag ett sånt jäkla sug... efter Saffranspannkaka. Jag vet. Låter sjukt. Har inte ätit det på kanske...två år. Men nu jävlar, var det tydligen dags. Jag gick till och med till affären, inhandlade ingredienser (la till och med i en tvätt på samma gång). Ja, nu är jag nog på bättringsvägen. Såhär gjorde jag i alla fall:
1. hackade 1dl mandel
2. mortlade 1,5msk socker och ett krm vaniljsocker med ett pkt saffran
3. hällde i det gula sockret i 1dl vispgrädde
4. hällde i ett pkt färdig risgrynsgröt
5. knäckte 2 ägg, vispade runt och tjoffade i det i risgrynssmeten
6. hällde i mandeln och fyllde ut i en smord form
7. gräddade på 200 grader i typ 30 min.
Sen åt jag det med grädde och sylt. Det var gott. Ett tag. Sen blev det för mycket asså. Jag spydde nästan. Ok. de kanske inte var det bästa att skriva i ett recept, men jag är bara ärlig. Prova om ni vill, prova inte om ni inte vill. Jag ha numer tre portioner i frysen. Om man kommer hit kanske man får smaka.
Har kommit på att det är jävligt tråkigt att vara sjuk! Samtidigt jävligt skönt att bara ligga ner. Men jävligt ont i ryggen har jag fått. Inte så kul. Måste egentligen plugga. Men är alldeles för trött för att palla med det. Nästan för trött för att blogga. Så det här blir bara ett skitinlägg. Men det kanske kommer bättre framöver. Ska försöka pallra mig till affären, köpa mig en ostkaka. kanske det!
En dag har gått, nästan hela dan. Nu är det bra nära. Inte riktigt där. Var bara tvungen att uppdatera lite. Har ätit frysepizza till middag. Så jäkla gött. Imorgon är dagen jag börjar om. Sockret är fortfarande borta. Men chipset. Fettet. Det är endast det jag levt av denna helg. Popcorn och pringles till middag i fredags, chips till lunch i lördags, kycklingpaj och ris till middag i lördags (ingår ej i den onyttiga kategorin), chips till kvällsmål i går, chips till förmiddagsmellis i dag, och så pizza till middag. Den ni.
Dessutom ingen träning sedan i onsdags, en liten kliande näsa på det.
Imorgon: Träna, morotssås, sallad! Och seminarium= inge mera Valsta!
Nu ska jag skriva PM. Ville bara säga det. Hej på ett tag.
ps. igår var våra kusiner här och firade Farmodern. Det är alltid lika trevligt! Annie, Christin och jag ska åka till London i maj! På bilden var vi i Wien!
Idag trodde jag skulle bli en bra dag. Jag inser att jag varit hemma ( på Fagerängsvägen alltså) alldeles för mycket på senaste tiden. Jag inser att jag inte kommer kunna bo kvar här när jag kommer hem från Uppsala. Nu sitter jag här (på fagerängsvägen alltså) och är besviken. Tänk vad mycket roligare jag skulle kunna haft det en fredagskväll. B har ringt mig. Jag hade ingen laddad mobil. R ville komma upp och hälsa på i helgen, men jag åker hem ( till Fagerängsvägen alltså) och min sista VFU-dag firas med... En sur pappa, som inte tycker att vi hjälper till eller städar. Japp. Jag gick upp på mitt rum och skriver det. Klockan är nio. Annie är inte hemma. Ovärt att åka hit (Till Fagerängsvägen alltså). Synd. Hade kunnat åka i morgon bitti. Fan säger jag. Fan.
Synd att jag skäms över min lillebror också. Blir arg på mig själv att jag gör det, men det är otroligt starka känslor som väcks i mig för att han inte är som jag vill att han ska vara. Varför vill han vara ful? Varför vill han ha äckligt, fult, långt och stripigt hår? OM han nu vill ha långt hår, VARFÖR kan han då inte göra det fint?
Nu har de fått en utskällning av militären. Skitungarna alltså. Synd att det ska krävas en manlig militär bara. Att det inte räcker med en 21-årig, 182 centimeters, blond tjej. Aja. Dom satt som 16 ljus, förstummade och tillknäppta. En kille blev så rädd att han fick tårar i ögonen. De är blott 13 år.
Nu har jag nästan gjort klart de uppgifter jag ska göra den här veckan. Bara sista PM-skrivandet kvar. Ett senare problem. Måste som sagt ha press.
Ikväll ska jag unna mig ett hårt styrkepass på gymmet och sedan någon eller några portioner av min favvorätt: morotssås!
På tal om morotssås fyller Farmor 86 år på måndag. Hon är 73 år äldre än skitungarna. Hon är en av de bästa jag vet!
Egentligen borde jag tänka igenom det här inlägget både en och två gånger innan jag skriver det, men jag måste bara få säga hur satans jäkla orespekterat läraryrket är.
Jag har i princip sedan jag startade min utbildning fått höra, " hur kan man vilja bli lärare? Kul med idrott, men blir det inte jobbigt i längden? Och ljudnivån? Högstadiet? Jag tycker så synd om alla lärare..." osv. Kommentarerna är oändliga. ALLA har synpunkter om skolan. ALLA.
Mitt där står jag. Idrott med 7A, vikarie. Fria tyglar, helst inte bollspel, helst inte fotboll. Ordet boll finns inte med i kursplanen för idrott och hälsa.
"Ska DU ha oss? Abo, ska vi köra fotboll? Kom igeeeen." "nej" "men vafaaaaan."
I det ögonblicket var den lektionen förstörd. Materialet göms för mig, kan inte starta uppvärmningen. Ingen vågar tjalla. Jag har planerat, utgått från läroplanen, knutit ihop med mitt kunskapsområde i so:n.
Tjejerna får ont i huvudet.
Jag blir arg, avbryter, snackar allvar, försöker igen.
Jag skiter i det här. Gör vad ni vill. Fotboll, absolut! Tjejerna går ner i danssalen, en kille följer efter och förstör.
"Plocka undan mattan ni tagit fram" "varför skaa viii göra det? Varför ska du straffa miiig? Dom då?" svarar de vänligt, tar sitt pick och pack och går därifrån.
Fem års utbildning. 210000 kronor i ingångslön, sönderskrikna stämband och en känsla av värdelöshet.
Det var en lektion. Fem minuter senare ska man på't igen.
"hej, idag är Stefan inte här så jag ska ha er den här lektionen" "Fotboll, komigeeeeeeen!!" "nej."
Om lärarens yrke respekterades av deras föräldrar, av deras bröder, av politiker och folk i allmänhet. Om jag fick kommentarer som:" wow, coolt, kul! Viktigt yrke!". Om lönen hade varit en gnutta lite mer tilltalande, hade det varit annorlunda då?
Jag har ätit upp ett helt paket micropopcorn, med popcornkrydda på, alldeles själv. Inom loppet av 20 min. Jag funderar på att öppna mandelmasseförpackningen. Men vet att jag inte kommer kunna hålla mig att bara äta halva. Jag får se.
Så gick det en dag utan bloggande. Jag antar det är så det är när man är lite busy... Jag har nämligen haft en himla späckad helg. Fullspäckad faktiskt. Tänkte berätta lite om den. Antar att det är sånt man gör.
I fredags åkte jag mot Sollentuna någon gång under eftermiddagen och gav mig ut på ett lerigt äventyr runt åkrarna och sjöarna med Elin. Senare anslöt även Freddan och Rasmus och vi hade en liten kväll på tumanhand med fondue, TV-spel och lite bubbelpool. Ett kärt återseende!
Lördagen startade med mitt tredje träningspass sedan tjejvasan och tog det därav lite lugnt. (Intalade mig själv att det nog var bra att ta det lite lugnt en dag till). Eftersom det var ett alldeles faaantaskiskt väder ute, kunde man ju inte ligga inne och såsa. Annies vad/ben/knä (lite oklart) sa däremot ifrån en springtur, så vi släpade upp Gamla Bettan (motionscykeln) ut på altanen, fixade med pappas nyinköpta Boom Blaster (bergsprängare) och satte igång. Jag stod bredvid och gjorde diverse gymnastiska övningar samt försökte gömma mig för grannarna. Det var en ansträngning i sig, men verkade inte lyckats då granntjejen Siri, 8 år dagen efter glatt påpekade exakt hur vi hade utfört vårt träningspass. "Jag såg att ni körde ett träningspass igår. Annie satt på den där cykeln, och du gjorde såhääär" (viftar med armarna, hoppar och vickar på rumpan samtidigt)
Jag inhandlade föresten ett par nya orienteringsskor i lördags också. En utgift som heter duga, men får väl anta att det är en investering! Känner på mig att det kommer gå bra i år! :)
Sedan kom inspirationen till oss, mig och min syster. Vi har sedan barndoms tider alltid gillat det här med att showa. Eller ok. Jag har alltid gillat det här med att showa. Och eftersom att jag är storasyster i familjen, är det jag som har bossat och helt enkelt sett till att även få med mina syskon som bakgrundsdansare/ bakgrundssångare/ statister. Ett bra tag gick till och med min lillebror med på allt. Men vid 18 års ålder vill han längre inte ens vara kameraman. Däremot var det faktiskt min lillasyster som föreslog att vi skulle lära oss hela Dannys Melodifestivals-koreografi och spela in på film. Då, vill jag säga, är det bara att passa på! Absolut Annie! Inga problem! Vi köör! Ner i källaren, ladda datorn, svetten lackade och tiden gick. Vi hann inte klart med allt finslip innan vi skulle iväg på mello-kväll hos våra kära kusiner.
Taco-middag, mello-andra-chansen med tippning och extra allt. Mycket trevlig kväll måste jag säga!
Så söndagen då. Den stora vasaloppssöndagen. Jag och Sanna hade bestämt oss för att vasaloppsvaka, vilket vi också gjorde! Jag satte mig på bussen kl. 06.35 mot Roslagstull. Sedan låg jag , Sanna och Nisse i soffan från 8-12. Åt pannkakor med ca: 6 olika sorters sylt hann i också med. Jag fick sedan skjuts hem av mina privata chaufförer och vi avslutade vårt dansprojekt innan vi bjöds på gryta hos farmor.
Strax därefter drog jag iväg mot Västertorpshallen för att tilla på Elins match med Helen. Vi snackade skit mest hela matchen, men det var kul att se. Lite mys i Farsta med tjejerna och jag har verkligen sugit ut det sista lilla av helgen, för att sedan bege mig vidare mot Uppsala och verkligheten igen. Ni kan ju giss hur sugen jag var på att gå upp ur sängen i morse. not so much... Bara två veckor kvar på den här skolan. Bara nio arbetsdagar... Nu måste jag sova! Puss
Varför är det såhär? Saker som jag promt MÅSTE göra blir jag alltid omotiverad till. Det handlar om allt från träning, städning, duschning, klippning, matlagning och så då plugg. Det kan vara hur intressant som helt. Någonting jag verkligen vill lära mig. Men så fort jag av olika anledningar MÅSTE lära mig det, orkar jag inte. Vill inte. Gör allt annat som jag inte måste. Jag är nog nån slags tvärtemot-personlighet.
Just detta faktum gör att jag sitter här just nu. Har redan varit ute och sprungit i solen, städat och dammsugit, spelat dragspel, varit os Farmor, ätit lunch. Jag blir bara arg så fort jag öppna dokumentet för att skriva. Så jag bestämmer mig för att skita i det. Att bli arg alltså. Och att skriva. Så var det löst.
Snart ska jag iväg och träffa mina kära blivande idrottslärarkollegor! Kommer bli hur bra som helst! Solen skiner dessutom. Lite bekymrad dock att jag bara har min tjockaste jacka med mig hit. När resten av befolkningen går med solbrillor, converse och skinnjacka. Bävar redan för pendelfärden. Den kommer bli svettig!
Det här brukar jag sysselsätta mig med när jag har feeling. Det kan vara vilken feeling som helst. Alla olika sorters feeling spelar jag piano till. Det är en av mina absoluta favoritsysslor vilken blev kvällens göromål!
Idag har jag varit i stan med mami. Vi var inne i lite affärer, gjorde lite affärer och spelade wordfeud.
Hon kom nog på nåt bra tillslut
Jag inhandlade en tröja och en sån där cool södermössa som alla hippa människor har på huvudet. Och eftersom att jag är en sån där hipp person, tyckte jag att det passade sig väl. Nöjd med tröjan är jag också. Man ser en liten snutt av den på bilden.
