fridadetarjag

Egentligen borde jag tänka igenom det här inlägget både en och två gånger innan jag skriver det, men jag måste bara få säga hur satans jäkla orespekterat läraryrket är.

Jag har i princip sedan jag startade min utbildning fått höra, " hur kan man vilja bli lärare? Kul med idrott, men blir det inte jobbigt i längden? Och ljudnivån? Högstadiet? Jag tycker så synd om alla lärare..." osv. Kommentarerna är oändliga. ALLA har synpunkter om skolan. ALLA.

Mitt där står jag. Idrott med 7A, vikarie. Fria tyglar, helst inte bollspel, helst inte fotboll. Ordet boll finns inte med i kursplanen för idrott och hälsa.

"Ska DU ha oss? Abo, ska vi köra fotboll? Kom igeeeen."
"nej"
"men vafaaaaan."

I det ögonblicket var den lektionen förstörd. Materialet göms för mig, kan inte starta uppvärmningen. Ingen vågar tjalla. Jag har planerat, utgått från läroplanen, knutit ihop med mitt kunskapsområde i so:n.

Tjejerna får ont i huvudet.

Jag blir arg, avbryter, snackar allvar, försöker igen.

Jag skiter i det här. Gör vad ni vill. Fotboll, absolut! Tjejerna går ner i danssalen, en kille följer efter och förstör.

"Plocka undan mattan ni tagit fram"
"varför skaa viii göra det? Varför ska du straffa miiig? Dom då?" svarar de vänligt, tar sitt pick och pack och går därifrån.

Fem års utbildning. 210000 kronor i ingångslön, sönderskrikna stämband och en känsla av värdelöshet.

Det var en lektion. Fem minuter senare ska man på't igen.

"hej, idag är Stefan inte här så jag ska ha er den här lektionen"
"Fotboll, komigeeeeeeen!!"
"nej."

Om lärarens yrke respekterades av deras föräldrar, av deras bröder, av politiker och folk i allmänhet. Om jag fick kommentarer som:" wow, coolt, kul! Viktigt yrke!". Om lönen hade varit en gnutta lite mer tilltalande, hade det varit annorlunda då?

En skitdag.