Idag är jag hög på livet. Jag är ledig från jobb, solen skiner och jag är taggad på allt. Jag är taggad på att träna, jag är taggad på att börja jobba som lärare, jag är taggad på att spela musik, på att laga mat och på att pyssla och göra fint. Taggad på att odla. Eh. Ja. Det där sista tog jag lite ur luften. Kanske inte helt sant. Men jag skulle vilja vara taggad på att odla. Det är liksom i den feelingen jag är i just nu.
Jag startade dagen på det otroligt hippa cafét next door: Cafe mocco. Joråsåatte. Man bor ju bara ett stenkast därifrån och tänkte därför att jag kunde passa på att leta efter lite tjändizaaar samtidigt som jag läste bedömningsstödet för samhällskunskap årskurs 6. Ingen kändis, men latten och mackan blev i alla fall en mycket bra start på dagen. Klockan är 13.00 och jag har redan läst på en del i kursplanerna, promenerat den fina rundan på djurgården, lagat thai till lunch, fixat matlådor, ringt till min chef och bytt bort en jobbhelg. Jag är så jävla bra!
Snart ska jag ut och kuta. Intervaller tror jag. Vill ta i. Är bäst att jag tar vara på den här känslan, för man vet ALDRIG när den kommer tillbaka. Nu ska jag fortsätta inspireras lite av styrdokumenten... he he
Redan har (typ) tre månader av det nya året gått. Alltså. Sjukt vad fort det går. Jag har ju ändå hunnit med en del. Innan sommaren ska jag hinna med att vara lärare på riktigt också. Jag har i all hast hoppat på ett lärarvick på tre månader. SO-lärare. Jag vet. Lika ångestfyllt som det låter, lika ångestfylld är jag. Nu förstår jag verkligen vad som menas med att pendla mellan hopp och förtvivlan, för det är exakt vad jag gör just nu.
Ena sekunden:
"Faaan va kul! Jag kommer bli en grym lärare alltså! Ungarna kommer digga mig stenhårt, det är påsklov efter två veckor, jag kommer vara lugn och välplanerad och jag har egentligen inget ansvar."
Andra sekunden:
"Herreguuuud. Vad fan har jag gett mig in på? Inte behörig i tre ämnen av fyra, sätta betyg, är inte inläst på kursplanen för fem öre, ungarna kommer se igenom. Kollegorna kommer se igenom. REKTORN kommer se igenom."
Jamen ni hör.
Mest panik har jag nog för att jag nu ska gå ut i vuxenlivet. Är det fortfarande okej att leka melodifestivalen? Är det fortfarande okej att gå ut och fota outfits på gatan. Tänk om eleverna ser. Tänk om kollegorna ser. tänk om REKTORN ser...
Jamen ni hör.
Jag kan trösta mig med att jag inte är lärare förrän den 1:a april, så fram tills dess får jag helt enkelt maxa min barnslighet. Har redan gjort en del:
Lärare Frida poserar framför kameran. Precis som en fjortisbloggare.
Tänk om eleverna, kollegorna eller REKTORN börjar läsa min blogg. Nej fy fan. Bäst jag slutar. För nu i alla fall.
Ok. Det har gått nästan två veckor sedan jag kom hem. Men jag vill liksom fortsätta suga på den här karamellen. Känns tomt och trist att vara hemma, och jag skulle LÄTT kunna stanna ett bra tag till. Eller bara åka vidare! Helt sjukt bra har det varit! Jag är så sjukt inspirerad på livet. Vet bara inte riktigt vad jag vill göra med det. Alla människor jag träffat, som jag har delat ett av mina livs äventyr med liksom . Är så glad att just dessa människor hamnade på samma resa som jag! Känns så konstigt att inte vara tillsammans längre. Har liksom sovit på en buss tillsammans, umgåtts dygnet runt. Vi har ätit, gråtit, firat, badat, lekt, upplevt och framförallt skrattat tillsammans. Så jäkla mycket garv! Det har varit en bubbla som är jävligt svår att beskriva med ord. Kanske kan några bilder förklara bättre. Jag vet inte. Jag är i alla fall glad att ha lärt känna Julia. En cool tjej med fötterna på jorden. Stark och självständig, smart så in i helvete och exakt samma värderingar och humor som mig! Skön tjej helt enkelt. Jag känner mig hög på självförtroende nu av någon anledning. Snygg och brun och lägger till och med upp en ny profilbild på facebook. Har jag funnit mig själv månne?
