fridadetarjag

Nu är den inlämnad. Jag antar att den ej kommer att bli godkänd, men jag skrev. Och det blev skit. Men jag chansade friskt i alla fall. Nu är det Peeter (med två ee) som har mitt öde i sina händer. Måtte han ha en gnutta av   human människosyn i sig! 

 

 

 

Idag skulle jag fixa pass. Duktig som jag är. Cyklar först till skolan, lämnar in utvärderingen. Duktig som jag är. Hämtar min rättade inlämningsuppgift som jag blev godkänd på! Duktig som jag är. 

 

Väl hos polisen är jag så jäkla nöjd med att jag hittat rätt, tagit rätt nummerlapp och sätter mig för nöjt der för att vänta. Hinner knappt sätta mig ner innan mitt nummer visas på tavlan. Trots den korta väntetiden har det hunnit bli ett fett jävla stort, blött märke på den röda skinnsoffan där jag sutit med min rumpa i ca: 10 sekunder. Jag var tydligen så jävla blöt i rumpan efter cykelturen att det blev blött där jag satt. Till min förskröckelse upptäckte  tanten bredvid mig också detta faktum. Hon tittade på den blöta soffan, tittade på mig, tillbaka på den röda soffan och fick fram nåt lite konstigt ansiktuttryck. Jag själv utbrast nåt i stil med "oj då", torkade mig lite i baken och gick fram till disken, fullt medveten om att tanten stirrade på min rumpa. I alla fall fick jag ta foto, skriva autograf och göra fingeravtryck innan jag tillslut fick se det kommande färdiga resultatet. Jag säger bara: Dubbelhaka. Men jag får ju ett nytt om 10 år. 10 år med dubbelhaka på passet.