fridadetarjag

Redan har (typ) tre månader av det nya året gått. Alltså. Sjukt vad fort det går. Jag har ju ändå hunnit med en del. Innan sommaren ska jag hinna med att vara lärare på riktigt också. Jag har i all hast hoppat på ett lärarvick på tre månader. SO-lärare. Jag vet. Lika ångestfyllt som det låter, lika ångestfylld är jag. Nu förstår jag verkligen vad som menas med att pendla mellan hopp och förtvivlan, för det är exakt vad jag gör just nu. 

 

Ena sekunden: 

"Faaan va kul! Jag kommer bli en grym lärare alltså! Ungarna kommer digga mig stenhårt, det är påsklov efter två veckor, jag kommer vara lugn och välplanerad och jag har egentligen inget ansvar."

 

Andra sekunden:

"Herreguuuud. Vad fan har jag gett mig in på? Inte behörig i tre ämnen av fyra, sätta betyg, är inte inläst på kursplanen för fem öre, ungarna kommer se igenom. Kollegorna kommer se igenom. REKTORN kommer se igenom."

 

Jamen ni hör.

 

Mest panik har jag nog för att jag nu ska gå ut i vuxenlivet. Är det fortfarande okej att leka melodifestivalen? Är det fortfarande okej att gå ut och fota outfits på gatan. Tänk om eleverna ser. Tänk om kollegorna ser. tänk om REKTORN ser... 

 

Jamen ni hör.

 

Jag kan trösta mig med att jag inte är lärare förrän den 1:a april, så fram tills dess får jag helt enkelt maxa min barnslighet. Har redan gjort en del: