fridadetarjag

Nu har jag satt punkt på min C-uppsats. Sista gången får den här gången. Ja, slutseminarium och allt sånt är ju kvar och jag kommer säkert få sätta några punkter till. Men jag tänker lämna in den nu. Nu får det fanimej vara bra. Åh. Jag vet inte riktigt vad jag har för känsla. Har nog aldrig i hela mitt liv längtat så mycket efter att någonting ska vara över. Alltså. Egentligen vill jag inte ens att det ska vara över, för jag vet inte om jag kommer vara så nöjd på fredag. Hur som helst vill jag så himla gärna att jag ska klara fredagen utan att börja gråta, och att jag i nöjt kan frosta av frysen efteråt. 

 

På tal om att frosta av frysen. Jag sitter just nu i en ekande tom lägenhet, bokstavligt talat. Malin har plockat bort det mesta av sitt och jag har börjat plocka lite smått och ska fortsätta med det de här dagarna jag är här tills på lördag. Jag ska tvätta fönster, dammsuga tapeter och frosta av frysen. Känns både bra och dåligt. Bra att flytta från den här staden, tillbaka till staden där min familj och mina vänner bor. Bra att jag i och med flytten också lämnar geografiämnet bakom mig. Dåligt att jag inte har någon annan stans att flytta än till Fagerängsvägen där jag känner mig kvävd. Lite som en fånge. Dåligt för att jag förväntas vara samma person som jag var innan jag åkte. Till exempel förväntningar som Ravinen och övrig familj har på en. Jag är nog inte riktigt samma person. Jag är ett och ett halvt år äldre än när jag flyttade hit. På nåt vis är jag mycket skörare. Typ, mer ledsen. 

 

Så det blir nog bra att jag flyttar tillbaka, så jag blir den gamla goda och glada Frida igen.... Eller?