Jag vet inte vad det är med mig? Gråter offentligt, är sur och arg. Så himla olikt mig. Framförallt så gråter jag. Allt verkar få mig att gråta. Loreen såklart. Men det var mest av lycka. Tror jag. Andra låtar, Tv-klipp, bilder, minnen, tankar. Ja det mesta verkar få mig att fälla tårar. Så fort jag kom innanför dörren hemma på Fagerängsvägen i eftermiddags bröt jag ut i gråt. Precis hemkommen från jobbintervju där allt verkade hur bra som helst, och vad allt verkar kommer jag få jobba som lägerledare för barn med funktionsnedsättning tre veckor i Augusti. Jag borde vara glad. Jag är glad för det. Ändå bara rinner tårarna. Ut i Ågestaskogen med rödsprängda ögon. Inte ens efter det. Börjar gråta så fort jag satt mig i bilen. Några tårar kommer även mitt i skogen. Jag vet inte vad det är. Tror att jag känner mig ensam. Nu gråter jag igen. Godnatt.